Döden ligger 3 meter från mina fötter. På ett spår. I solen. Flugorna svärmar runt om. Och på. Och under.

Människorna som går förbi ser knappt. Kanske en blick eller två. Livet lever vidare. Det är ju sommar.
Ett ringande ljud varnar. Tåget närmar sig och kör över.
Som att det inte var nog att ligga där, naken, halvt uppäten. Död. Nu skulle ännu ett tåg rulla över. Kanske krossa de sista benen som ännu inte var i bitar.